Jag har funderat mkt på det där med ens ålder. Man ska liksom känna sig på ett visst sätt om är i en viss ålder, eller? Är det inte så?
Om jag tänker tillbaka på hur man kände sig när man gick på gymnasiet så tyckte jag att jag var jättevuxen! Jag hade planer över vad jag skulle göra när jag blev äldre och resonerade kring saker på ett visst sätt.
Idag känner jag mig betydligt "mindre"/yngre än vad jag kände mig när jag var 19. Undrar vad det beror på.
Kanske för att man idag är mer medveten om sin vardag på ett annat sätt. Fast vad vet jag :)
Känner bara att jag inte är så gammal som min ålder säger. 26 år. Det låter ju gammalt! Man ska ha kommit nånstans i livet då känns det som men här sitter man i skolbänken än, är singel och har inte mkt att vara "vuxen" för.
Nu låter det som att jag är deprimerad men så är det absolut inte. Jag menar bara att jag hade nog en bild av hur livet skulle se ut när man var vuxen och den bilden har inte införlivats än. När jag var 19 så hade jag hela världen för mina fötter och tänkte att jag kunde göra vad jag ville, köpa vad jag ville, resa vart som helst, när som helst. Man gick ut minst en gång i veckan, satt på stan och fikade hela dagarna och tänkte att det här är att vara vuxen!
Ack så fel jag hade! Haha Den friheten som jag hade då var nog just för att jag faktiskt inte var vuxen än.
Känner ni igen er i det jag försöker förklara? Att man kände sig äldre för åtta år sen än vad man gör idag?
Vet egentligen inte vart jag försöker komma i mitt resonemang här men jag tycker bara att jag inte är så gammal som 26 år. Fast och andra sidan är jag ju absolut inte 19 längre och skulle inte vilja vara det igen heller för den delen.
Nä det är nog dags för mig att gå och knyta mig istället för att sitta här och fundera över saker som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av. Har nog förvirrat bort mig i min tanke nu också men det är ju inget ovanligt att jag gör! :)
Tror jag är expert på att förklara saker så komplicerat att jag till slut inte själv vet vad jag försöker säga haha
